Gymnasie ettan lider mot sitt slut och endast skolavlutningen imorgon kvar av hela första året nu och jag lever fortfarande, kan ni fatta vilken underbart härlig känsla! 

 

Kommer nog minnas första skoldagen för resten av mitt liv, minns att jag bara fortsatte fråga mig själv vad jag hade gett mig in på men kan nu efter ett år bara säga att även fast jag inte alltid har någon fritid kvar på vardagarna längre, är tvungen att stiga upp klockan 5 vissa morgonar, väckning klockan 6 har förvandlats till morgonar som jag tolkar som sovmorgonar för mig nuförtiden, dagarna känns helt åt skogen jobbiga mellan varven och fredagarna går ut på halvsovning hela kvällen typ så ångrar jag fortfarande mig inte en enda sekund att jag valde att börja i Övis, tänk så mycket jag hade missat, minnen, erfarenheter, ja massor, jag hade inte lärt mig att ta mig fram på ställen där jag inte kännt någon eller vetat något om och jag hade fram för allt inte ens vetat att min underbara vänner jag har idag ens existerat i denna värld om jag inte vågat ta steget och gjordt det jag gjorde, valde Övis!